pitseleh

Jag är så jävla glad att jag har mikael. Så sjukt jävla otroligt cpglad. Jag skulle inte grejja det här annars. No way.

Jag kommer nog inte till skolan imorgon. Jag kommer få ig i svenska b, men det skiter jag fullständigt i.


Förresten vet jag nån jag skulle vilja prata med. Eller, snarare tre personer. Jag tror ni vet, att ni borde prata med mig.

Nu ska jag åka till Glenn och spela trevlig och dricka glögg med grabbarna. Jag vet inte om jag fixar det, men jag får vara där en stund iallafall. Fan. Just idag. Just idag vill jag ju bara vara med mikael. Ingen annan.

fan.

Jag drömde inatt att två av våra marsvin dött och att lollo köpt två nya. De nya var jättesmå och söta, kolafärgade med vita fläckar. Sedan efter ett tag då Molly (mitt marsvin, som då var gammalt) och de två nya marsvinen bott i sin bur ett tag kom en hund på besök hemma hos oss. Hunden var inte riktigt tam och den stack ner huvudet i marsvinsburen och skrämde Molly så hon fick hjärtattack av hans skällande. Sedan låg hon halvdöd jättelänge innan hon tillslut dog. Det var en HEMSK dröm. Även fast jag inte bryr mig så överdrivet mycket om marsvinen (jag har tröttnat för flera år sedan) så var det hemskt att se sitt marsvin plågas där i drömmen. Jag tror till och med att jag fällde en tår i sömnen.

För cirka ett år sedan dog ett av våra marsvin. Jag upptäckte det när jag kom hem från skolan. Hon låg bara där platt som en pannkaka i buren. Jag blev såklart jätterädd och vågade knappt titta på henne. När lollo kom hem blev hon helt förtvivlad eftersom det var hennes marsvin. Hon tvingade mig att lyfta bort henne från buren, det klarade hon inte själv. Det var så otroligt obehagligt! Att ta i en död varelse (förvisso hade jag plastpåsar på händerna, men ändå).

Men det är sjukt vad jag har drömt om marsvin på senaste tiden. För ett par dagar sedan drömde jag att jag själv stoppade ner ett av marsvinen i en stor glasburk. Sen lät jag henne ligga där i glasburken på fönsterbrädan i en vecka innan jag tog ut henne och stoppade ner henne i buren igen. Varför drömde jag det? Det skulle jag aldrig i livet göra. Jag mådde jättedåligt när jag vaknade efter den natten och kände mig som en mördare. För det marsvinet dog såklart efter ett tag också.

Nä fy. Det kanske är för att de rimligtvis borde dö snart eftersom de är såpass gamla. Jag tror att vi köpte dem år 2002 eller 2003, och de lever väl bara fem år? Jag kanske har fel, jag minns inte riktigt vad de sa i djuraffären.

Förlåt att det vart så mycket snack om mina marsvin, men jag är lite omskakad efter mina drömmar.

Just det, kom på en till sak som jag skulle säga igår men som jag glömde. Jo det är så att dällz är värsta sjuk och måste åka bort. Iofs åker hon bara till Örebro där hennes pappa bor, men ändå. Hon sa att det kanske var körtelfeber och det låter ju inte så speciellt nice! Hoppas hon blir bättre snart!

Nu har jag opererats. Fy satan vad ont jag hade förut. Det är inte klokt. När bedövningen släppte dunkade det som in i helvete och min iprentablett jag tagit verkade inte överhuvudtaget.

Jag gick och la mig en stund och nu när jag vaknade gör det inte lika ont, vilket är extremt skönt.

En tråkig sak de kom fram till under operationen är att jag förmodligen kommer vara tvungen att ha tandställning igen. Jag blir så trött på allt, varför kan jag inte få bli färdig-rehabliterad snart? Jag har gått där regelbundet i elva år för att tillslut nu få mitt implantat, men inte ens nu funkar det.. Alltid är det något som är fel. Om det inte vore för ett misstag Folktandvården på Lilla Torget gjort i somras skulle jag få min nya tand nu i december. Men eftersom vissa tandläkare är en aning klantiga så blir det förmodligen fördröjt ytterligare några månader.

Aah, jag dör.

Min nolla Albin har bytt namn på bdb till namnet på den här låten. Det var evigheter sedan jag lyssnade på den så jag var tvungen att göra det nu.

Jag hatar när man blir nostalgisk och verkligen saknar en tid och en människa enbart pågrund av en låt. Samtidigt älskar jag det. Men just nu känns det inte bra. Jag är ensam i ett stort hus och saknar någon att krama. Det enda jag får upp i huvudet är tiden mellan januari och juli år 2006. Det spelas upp en ljuslös film framför mina ögon med Radiohead som soundtrack.

And if I could be who you wanted
If I could be who you wanted
All the time, all the time.

Fan vad jag hatar den där jävla bitchen. Jag började lipa två gånger idag under samma lektion enbart pågrund av henne och hennes elaka kommentarer. Tur att jag har världens bästa och mest förstående biologilärare som fick mig att må lite bättre genom att säga att jag är den duktigaste och mest ambitiösa eleven i vår biologigrupp. Då blev jag glad och tårarna kunde faktiskt sluta rinna. Dagens bästa person är alltså utan tvekan Lisa och näst efter det kommer mys-mikael.

Nu måste jag stressa iväg till musikskolan. Jag ska repa med Glenn och Grabbarna. De kan nog också få mig på lite bättre humör. : )

Ni vet de där sakerna man använder i mataffärer för att markera att här tar ens varor slut, och nästa kund har sina på andra sidan saken. Vad heter den grejjen?

Är det en:
-pinne?
-kloss?

Enligt Wikipedia och Svenska Akademin kallas denna pryl för "kundpinne". Skumt namn tycker jag..

Vad säger ni?

Jag och mikael har iallfall delade meningar.

Jag blir så sur på den där jävla festivalledningen alltså. Jag arbetade, som ni kanske vet, som fuktionär på festivalen och skulle därför få tillbaka pengar från biljetten jag tyvärr redan köpt innan. Det är alltså ca 1300 spänn de snott från mig. När jag var på festivalen tog min ansvarige chef hand om mig biljett samt fick kontouppgifter så han kunde sätta in pengar. Han sa att det kunde dröja ett tag, att jag inte skulle få dem förrän i augusti. Men hallå, det är oktober nu! Jag har redan ringt till Peace and Love en gång, och då blev jag tillsagd att skicka ett mail till dem. Det gjorde jag. Och fick inte något svar. För några dagar sen skickade jag ytterligare ett mail. Jag har inte fått svar på det heller. Jag blir så sjukt jävla irriterad på deras sätt att behandla sina festivalbesökare/funktionärer. Det är faktiskt lite så att jag ångrar att jag var funktionär. De där 24 timmarna jag arbetade kunde jag gärna sluppit. Faktiskt.

Nu sitter jag lite halvt och pluggar om ulitarismen och Rawls fördelningspolitiksteorier. Det är segt. Allt går bara in genom ena örat (eller hjärnhalvan eftersom jag läser) och ut genom andra. Jag har blivit värsta sjuk och gick hem från skolan i eftermiddags. Då gick jag hem och läste lite i Alexandra, vår religionsbok tillsammans med en godispåse som inhandlades på Panino. Boken var ganska gripande eller vad man säger, strange but intresting. Sexscenen var förövrigt inget att hurra för, haha! Jag hade förväntat mig nån detaljerad och förskräcklig version efter hur greggan snackade om saken. Första sidorna var dock läskiga och jag har efter att endast läst ca 80 sidor fått en ny syn på vad meningen med livet är. Eller, snarare fler funderingar kring ämnet. Jag hatar att tänka i filosofiska banor, jag mår helt enkelt inte psykiskt bra av det. Ju mer jag funderar desto fler frågor ploppar upp, och jag kan lova er att jag redan har ganska många obesvarade frågor.

En fråga som min vän Linn frågade mig en kväll påväg hem till henne (vi följde alltid varandra halva vägen hem då vi lekt och stannade alltid på mittan av Uvebergsvägen i gatlyktskenet utanför Lisbeths hus och diskuterade politik eller filosofiska frågor) lyder:
Hur många färger finns det?
Det kanske låter som vilken fråga som helst, men om ni tänker efter, är ni verkligen så säkra på att de färger ni ser är de enda som finns? Det kanske existerar färger vi aldrig ens kan föreställa oss. Tänk er en cirkel. Vi lever innanför cirkeln och vi känner till de färger vi har, men om vi ser på utsidan av cirkeln kanske det finns helt andra färger där. Alltså, inte nya nyanser av de färger som finns, utan helt nya färger ingen nånsin sett. Intressant, eller hur?

Jag hittade en herrans massa gamla bilder från 2001 på datorn. De är tagna nån gång då jag följde med Millas familj ut i skogen för att plocka svamp. Första och enda gången jag nånsin plockade svamp faktiskt..

Då har jag gjort något sjukt vuxet idag då, nämligen beställt en studentmössa. Snart är gymnasietiden förbi och kvar står man utan att veta vad att göra för att känna känslan av att "ja, jag har lyckats, mitt liv är värdefullt. Jag har bidragit något, jag har hittat meningen med livet". Att ha beställt en studentmössa är ett steg på vägen men långt därifrån.

Varför finns det förresten så sjukt många olika sorters mössor och varför kan man köpa i princip varenda sorts plagg som finns med trycket "Student -09" på? Själv beställde jag en vit mössa av mittenkvaliteten. Så svensk är jag, jag kan varken ta en mössa av finaste kvaliteten och heller inte av budgetkvalitet. På min medelsvensson-mössa ska det med guldiga kursiverade bokstäver stå på vänstersidan om blomman Kajsa och på högersidan SP3Dmu. På baksidan ska det med guldiga siffror stå 2009 eftersom det är våren år 2009 jag tar min efterlängtade student. Inuti mössan kommer Folkungaskolans logga stå tryckt och jag kommer även få ett vitt fodral att ha mössan i. Det här paketet kallas Folkunga-paketet eftersom min skola var den enda som lyckats förhandla fram det förmånliga(?) priset av 299 kr.

Utöver detta beställde jag även ett litet paket med "leksaker". Paketet kallas tjej-paketet och är också en del av elevrådets förhandling med företaget som säljer mössorna. I mitt tjejpaket hittar vi ett champagne-glas med texten Student 2009 på, likaså en guldig penna med samma text. Utöver detta hittar vi ett par trosor med texten Student 2009 skrivet på rumpan och en liten ficka framtill med en målad kondom på. Vi hittar också en visselpipa som ska användas under studentdagen i mitt tjejpaket.

Året då var 1997, jag var 7 år gammal och hade precis börjat skolan. Snart är det 2009, jag fyller 19 år och mitt sista år i den svenska skolan tar slut. Förstår ni hur sjukt länge jag varje dag gått upp vid klockan sju på morgonen för att sedan traska/cykla/åka buss till skolan? Det är mer än halva mitt liv, hur ska det då bli när jag inte längre måste gå dit? Jag kommer knappt ihåg hur det var innan skolan tog upp de ljusa timmarna av mitt liv varje dag. Det var härligt, men samtidigt visste jag så lite om min omvärld. Det jag visste var att man inte fick rymma från dagis och att stan var stor. Nu vet jag så mycket mer, men jag vet inte om jag är redo för att bli vuxen. Det är ju vuxen man blir när man inte längre är bunden till skolan. Och nej, universitet räknas faktiskt inte hit.

Det var något min klasskompis Bella sa i början av ettan då jag var allmänt trött på skolan och livet:
-Tänk sen när vi står där med våra studentmössor, då är det värt allt slit!
Jag tror faktiskt att hon har rätt. Det här året ska bli det bästa någonsin och jag ska njuta av varenda sekund. Sen hur det blir när vi står där med den berömda vita mössan vet jag inte, men jag hoppas att jag känner att det är värt.

Åh, herregud vad jag är trött. Ändå har jag två saker kvar på schemat för dagen, nämligen kontrabaslektion och orkesterrep. Det är bara att bita ihop och hålla humöret uppe? Jag har inte fått nikotin på nästan ett dygn. Anledningen stavas pengabrist och medför en jobbig huvudvärk. Om jag äter lite mat kanske det blir bättre? Ehm.. yep.

Ikväll ska jag ladda över lite bilder från kameran till datorn, så då kanske ni får se nån snajsig bild om ni har tur! Stay continued.

Det är btw kalasmottagningen idag och det verkar som att alla ska dit, vart får folk sina pengar ifrån egentligen? Det kan ju inte bara vara jag som inte jobbat?

Jag vill ligga i gräset och titta på bilarna som åker förbi.
Jag vill spela tvspel i flera timmar.

Jag undrar hur det känns när vi står där med studentmössan i handen. Hur det känns när allt är över. Om det här bara är en avvänjningsperiod. Snart finns det inte mer. Snart står jag där ensam igen.

Hur kommer det kännas när vi står på studentflaket och skriker? Kommer det vara som jag hoppas, eller kommer det vara som jag tror det kommer bli om det fortsätter såhär?

Det är inte så långt kvar nu. Ett år går fort. Det är förvisso mindre än ett år, mindre än tio månader. Sen är det över, och jag undrar om jag får hålla er i handen innan vi springer ut.

Jag tittade nyss på Oprah's show på trean och det handlade idag om organdonation. Personerna som var inbjudna menade att det var guds gåva att skänka sina organ. Att det var guds mening att deras son skulle skänka sina organ.

För mig har organdonation alltid varit något självklart. Min morfar lyckades överleva ett antal år pågrund av att han fick ett hjärta transplanterat av någon som anmält sig till donationsregistret. När man ändå dör tycker jag att man kan ge liv åt någon annan genom att låta donera sina organ. Själv har jag anmält mig till donationsregistret för flera år sedan och har skrivit under ett papper tillsammans med min mamma där vi meddelat att våra organ får användas till donation men inte till forskning.

Även fast många donerar sina organ betyder det inte att de alltid kan användas. Alla organ passar inte till alla människor och pågrund av det kan man få vänta flera år på att rätt organ ska dyka upp. När det väl händer är det bråttom, ett hjärta lever inte så länge utanför kroppen liksom. Min morfar fick flygas med helikopter till sjukhuset där hjärtat fanns och opereras med en gång.

När jag dör ska jag absolut låta donera mina organ. Det finns inget annat alternativ och jag är tacksam den person min morfar fick sitt hjärta av. Om det inte vore för den personen skulle jag förlorat min morfar tio år tidigare. Helst skulle jag vilja ha kvar min morfar nu också, för vi passade verkligen ihop han och jag. Vi behövde inte alltid prata, utan kunde sitta tysta i ett rum och kände ändå vår connection. Jag tillbringade varje sommar när jag var liten tillsammans med honom och mormor på landet och det var de bästa somrarna jag upplevt. Men jag är glad att han var kvar i livet så pass längre än vad han skulle varit om det inte var för personen som donerade sitt hjärta.

Inte för det har med donation att göra, men morfar var den första person jag förlorat och jag har fortfarande svårt att förstå det. Jag har inte kunnat vara ledsen för jag har inte förstått att han är borta. Jag börjar inse det nu och jag saknar honom verkligen.

Jaja, anmäl er till donationsregistret här. Och glöm inte att berätta för era familjer och vänner att ni vill donera era organ, annars glöms det ofta bort. Kom ihåg att inte fylla i det översta alternativet eftersom "för medicinskt ändamål" inte är så vackert som det verkar. I verkligheten innebär det att läkarstudenter får använda din kropp för att öva på. Kropparna förvaras i en stor behållare i stål och dras upp och läggs på en brits då läkarstudenterna ska öva lite. Efter lektionen trycker man ner kropparna i behållarna igen. Jag vet att det fungerar så eftersom min mor själv upplevde det när hon läste till läkare. Hon sa att det var en av de värsta syner hon sett och att kropparna inte ens såg ut som människor längre, äckligt!

Jag läste idag en väldigt intressant artikel i LO's fackförbundstidning "Alla", där det i det aktuella numret handlade om tvätterier.

Med ett tvätteri menar jag ett ställe där man tvättar kläder, lakan och andra textiler åt sjukhus och hotell. Tvätteriet äger textilerna och "hyr ut" dem till sjukhusen och hotellen. Du visste kanske inte att den rock din läkare hade på sig när du var på vårdcentralen sist, skickas till Västervik för att där tvättas och sedan transporteras tillbaka till Linköping.

På ett tvätteri är det väldigt hög ljudnivå och de anställda tvingas till arbetsställningar som leder till att skador uppstår och många blir så pass skadade i axlar och armar att de inte kan jobba mer än till femtioårsåldern. Varför har vi då ett sådant system där människor tvingas skada sig på arbetet och kanske dra på sig en hörselskada och ändå inte vågar säga ifrån? På så pass stora arbetsplatser finns det alltid en hop människor som gärna skulle ta ditt jobb om det inte passar dig. Och klagar du på de 16000 kr du får i månaden, passar jobbet helt enkelt inte för dig. På en arbetsplats för massproduktion finns ingen plats för sjukdomar, har du ingen värre sjukdom än feber är det inte värt att stanna hemma. Lite värk i axlar eller kanske en halsfluss klarar man lätt att arbeta med. Demokratin på ett tvätteri stannar i chefens arbetsrum, vill arbetarna diskutera hur arbetsplatsen fungerar, är det chefen man pratar med med risk för att bli sparkad.

Många av de tvätterier som finns i Sverige använder sig av underleverantörer i form av fängelsetvätterier. De interner som avtjänar sitt straff på exempelvis fängelset Hall, arbetar i tvätten för att inte kopplas bort helt från arbetslivet. Som lön får de tio kronor i timmen. Detta tycker jag är helt sjukt. Om man arbetar ska man fan inte arbeta för slavlön. Antingen får fängelserna bestämma sig för att inte ge någon lön överhuvudtaget, eller ge internerna ordentliga arbetsvillkor där de erbjuds en normal lön. Det är faktiskt ett arbete de gör för samhället och de företag drivna av Landstinget ska inte kunna tjäna på sin verksamhet genom att använda näst intill gratis arbetskraft!

Tvätterier i Lettland har försökt sig på att konkurrera ut de svenska textiltvätterierna genom att erbjuda tvätten billigare än vad som tidigare kunnat vara möjligt. Den markanta skillnaden i pris för att tvätta märks tydligt på arbetarnas löner. En kvinna i Lettland tjänar ungefär 300 euro per månad, och det är knappt att man klarar sig på det. Om vi ponerar att en euro är värd nio kronor betyder det att kvinnan i så fall tjänar 2700 kr i månaden. Jag läste att de arbetar 41 timmar i veckan och det innebär en timlön på cirka 16.50 kr. Då kommer vi ner till i princip samma lön som internerna på Halls anstalt. Varför är det ingen som gör uppror mot dessa idiotupphandlingar gällande de arbetandes löner? Varför strejkar inte folk? Man kan ju knappast vara nöjd med en timlön på 16.50 kr!

Om alla på hela arbetsplatsen bestämde sig för att strejka mot de inhumana lönerna skulle cheferna tvingas höja dem med följd av att tvätten skulle kosta en aning mer att tvätta. I nuläget får sjukhus i Lettland ta över gamla kläder som tidigare använts på svenska sjukhus. Inte nog med att de är begagnade, de är säkerligen inte tvättade enligt EU's krav heller. För att hålla nere kostnaderna så mycket som möjligt skippar man vissa viktiga medel när man tvättar och i vissa fall dör inte alla bakterier. Detta skapar problem när kirurgerna ska in i människokroppen för att operera. Ett öppet sår är extremt känsligt för bakterier och har inte kirurgens kläder tvättats ordentligt är det mycket troligt att bakterier följer med ner i såret och på så vill skapas sjukdomar vi aldrig kommer lista ut var de kommer från.

Nu är klockan snart två på natten och jag måste allvarligt talat sova. Om någon känner sig manad att fortsätta diskussionen är jag mer än villig att diskutera. Detta är ett ämne jag känner är viktigt och därför har jag såklart något att säga till om. Man märkte dock tydligt av tidningsartikeln att de inte var objektiva, men det hade jag inte förväntat mig heller eftersom jag hittade texten i en tidning från ett fackförbund. I och med att internet här hemma hos mig dött för ett tag sen blir nog inte det här inlägget postat förrän imorgon bitti (som vanligt då, jag kommer alltid på saker att skriva om vid fel tillfällen). Det kom till liv igen och jag kan posta inlägget, wohoo! Observera att jag är mycket trött och säkerligen har en himla massa stavfel och meningsuppbyggnadsfel osv..

Jag tänkte avsluta med en låt av Nationalteatern som handlar om uppror på ett visst tvätteri i Arlöv.