organdonation
Jag tittade nyss på Oprah's show på trean och det handlade idag om organdonation. Personerna som var inbjudna menade att det var guds gåva att skänka sina organ. Att det var guds mening att deras son skulle skänka sina organ.
För mig har organdonation alltid varit något självklart. Min morfar lyckades överleva ett antal år pågrund av att han fick ett hjärta transplanterat av någon som anmält sig till donationsregistret. När man ändå dör tycker jag att man kan ge liv åt någon annan genom att låta donera sina organ. Själv har jag anmält mig till donationsregistret för flera år sedan och har skrivit under ett papper tillsammans med min mamma där vi meddelat att våra organ får användas till donation men inte till forskning.
Även fast många donerar sina organ betyder det inte att de alltid kan användas. Alla organ passar inte till alla människor och pågrund av det kan man få vänta flera år på att rätt organ ska dyka upp. När det väl händer är det bråttom, ett hjärta lever inte så länge utanför kroppen liksom. Min morfar fick flygas med helikopter till sjukhuset där hjärtat fanns och opereras med en gång.
När jag dör ska jag absolut låta donera mina organ. Det finns inget annat alternativ och jag är tacksam den person min morfar fick sitt hjärta av. Om det inte vore för den personen skulle jag förlorat min morfar tio år tidigare. Helst skulle jag vilja ha kvar min morfar nu också, för vi passade verkligen ihop han och jag. Vi behövde inte alltid prata, utan kunde sitta tysta i ett rum och kände ändå vår connection. Jag tillbringade varje sommar när jag var liten tillsammans med honom och mormor på landet och det var de bästa somrarna jag upplevt. Men jag är glad att han var kvar i livet så pass längre än vad han skulle varit om det inte var för personen som donerade sitt hjärta.
Inte för det har med donation att göra, men morfar var den första person jag förlorat och jag har fortfarande svårt att förstå det. Jag har inte kunnat vara ledsen för jag har inte förstått att han är borta. Jag börjar inse det nu och jag saknar honom verkligen.
Jaja, anmäl er till donationsregistret här. Och glöm inte att berätta för era familjer och vänner att ni vill donera era organ, annars glöms det ofta bort. Kom ihåg att inte fylla i det översta alternativet eftersom "för medicinskt ändamål" inte är så vackert som det verkar. I verkligheten innebär det att läkarstudenter får använda din kropp för att öva på. Kropparna förvaras i en stor behållare i stål och dras upp och läggs på en brits då läkarstudenterna ska öva lite. Efter lektionen trycker man ner kropparna i behållarna igen. Jag vet att det fungerar så eftersom min mor själv upplevde det när hon läste till läkare. Hon sa att det var en av de värsta syner hon sett och att kropparna inte ens såg ut som människor längre, äckligt!
För mig har organdonation alltid varit något självklart. Min morfar lyckades överleva ett antal år pågrund av att han fick ett hjärta transplanterat av någon som anmält sig till donationsregistret. När man ändå dör tycker jag att man kan ge liv åt någon annan genom att låta donera sina organ. Själv har jag anmält mig till donationsregistret för flera år sedan och har skrivit under ett papper tillsammans med min mamma där vi meddelat att våra organ får användas till donation men inte till forskning.
Även fast många donerar sina organ betyder det inte att de alltid kan användas. Alla organ passar inte till alla människor och pågrund av det kan man få vänta flera år på att rätt organ ska dyka upp. När det väl händer är det bråttom, ett hjärta lever inte så länge utanför kroppen liksom. Min morfar fick flygas med helikopter till sjukhuset där hjärtat fanns och opereras med en gång.
När jag dör ska jag absolut låta donera mina organ. Det finns inget annat alternativ och jag är tacksam den person min morfar fick sitt hjärta av. Om det inte vore för den personen skulle jag förlorat min morfar tio år tidigare. Helst skulle jag vilja ha kvar min morfar nu också, för vi passade verkligen ihop han och jag. Vi behövde inte alltid prata, utan kunde sitta tysta i ett rum och kände ändå vår connection. Jag tillbringade varje sommar när jag var liten tillsammans med honom och mormor på landet och det var de bästa somrarna jag upplevt. Men jag är glad att han var kvar i livet så pass längre än vad han skulle varit om det inte var för personen som donerade sitt hjärta.
Inte för det har med donation att göra, men morfar var den första person jag förlorat och jag har fortfarande svårt att förstå det. Jag har inte kunnat vara ledsen för jag har inte förstått att han är borta. Jag börjar inse det nu och jag saknar honom verkligen.
Jaja, anmäl er till donationsregistret här. Och glöm inte att berätta för era familjer och vänner att ni vill donera era organ, annars glöms det ofta bort. Kom ihåg att inte fylla i det översta alternativet eftersom "för medicinskt ändamål" inte är så vackert som det verkar. I verkligheten innebär det att läkarstudenter får använda din kropp för att öva på. Kropparna förvaras i en stor behållare i stål och dras upp och läggs på en brits då läkarstudenterna ska öva lite. Efter lektionen trycker man ner kropparna i behållarna igen. Jag vet att det fungerar så eftersom min mor själv upplevde det när hon läste till läkare. Hon sa att det var en av de värsta syner hon sett och att kropparna inte ens såg ut som människor längre, äckligt!
Kommentarer
Trackback
