pitseleh

Då har jag gjort något sjukt vuxet idag då, nämligen beställt en studentmössa. Snart är gymnasietiden förbi och kvar står man utan att veta vad att göra för att känna känslan av att "ja, jag har lyckats, mitt liv är värdefullt. Jag har bidragit något, jag har hittat meningen med livet". Att ha beställt en studentmössa är ett steg på vägen men långt därifrån.

Varför finns det förresten så sjukt många olika sorters mössor och varför kan man köpa i princip varenda sorts plagg som finns med trycket "Student -09" på? Själv beställde jag en vit mössa av mittenkvaliteten. Så svensk är jag, jag kan varken ta en mössa av finaste kvaliteten och heller inte av budgetkvalitet. På min medelsvensson-mössa ska det med guldiga kursiverade bokstäver stå på vänstersidan om blomman Kajsa och på högersidan SP3Dmu. På baksidan ska det med guldiga siffror stå 2009 eftersom det är våren år 2009 jag tar min efterlängtade student. Inuti mössan kommer Folkungaskolans logga stå tryckt och jag kommer även få ett vitt fodral att ha mössan i. Det här paketet kallas Folkunga-paketet eftersom min skola var den enda som lyckats förhandla fram det förmånliga(?) priset av 299 kr.

Utöver detta beställde jag även ett litet paket med "leksaker". Paketet kallas tjej-paketet och är också en del av elevrådets förhandling med företaget som säljer mössorna. I mitt tjejpaket hittar vi ett champagne-glas med texten Student 2009 på, likaså en guldig penna med samma text. Utöver detta hittar vi ett par trosor med texten Student 2009 skrivet på rumpan och en liten ficka framtill med en målad kondom på. Vi hittar också en visselpipa som ska användas under studentdagen i mitt tjejpaket.

Året då var 1997, jag var 7 år gammal och hade precis börjat skolan. Snart är det 2009, jag fyller 19 år och mitt sista år i den svenska skolan tar slut. Förstår ni hur sjukt länge jag varje dag gått upp vid klockan sju på morgonen för att sedan traska/cykla/åka buss till skolan? Det är mer än halva mitt liv, hur ska det då bli när jag inte längre måste gå dit? Jag kommer knappt ihåg hur det var innan skolan tog upp de ljusa timmarna av mitt liv varje dag. Det var härligt, men samtidigt visste jag så lite om min omvärld. Det jag visste var att man inte fick rymma från dagis och att stan var stor. Nu vet jag så mycket mer, men jag vet inte om jag är redo för att bli vuxen. Det är ju vuxen man blir när man inte längre är bunden till skolan. Och nej, universitet räknas faktiskt inte hit.

Det var något min klasskompis Bella sa i början av ettan då jag var allmänt trött på skolan och livet:
-Tänk sen när vi står där med våra studentmössor, då är det värt allt slit!
Jag tror faktiskt att hon har rätt. Det här året ska bli det bästa någonsin och jag ska njuta av varenda sekund. Sen hur det blir när vi står där med den berömda vita mössan vet jag inte, men jag hoppas att jag känner att det är värt.