pitseleh

Nu sitter jag lite halvt och pluggar om ulitarismen och Rawls fördelningspolitiksteorier. Det är segt. Allt går bara in genom ena örat (eller hjärnhalvan eftersom jag läser) och ut genom andra. Jag har blivit värsta sjuk och gick hem från skolan i eftermiddags. Då gick jag hem och läste lite i Alexandra, vår religionsbok tillsammans med en godispåse som inhandlades på Panino. Boken var ganska gripande eller vad man säger, strange but intresting. Sexscenen var förövrigt inget att hurra för, haha! Jag hade förväntat mig nån detaljerad och förskräcklig version efter hur greggan snackade om saken. Första sidorna var dock läskiga och jag har efter att endast läst ca 80 sidor fått en ny syn på vad meningen med livet är. Eller, snarare fler funderingar kring ämnet. Jag hatar att tänka i filosofiska banor, jag mår helt enkelt inte psykiskt bra av det. Ju mer jag funderar desto fler frågor ploppar upp, och jag kan lova er att jag redan har ganska många obesvarade frågor.

En fråga som min vän Linn frågade mig en kväll påväg hem till henne (vi följde alltid varandra halva vägen hem då vi lekt och stannade alltid på mittan av Uvebergsvägen i gatlyktskenet utanför Lisbeths hus och diskuterade politik eller filosofiska frågor) lyder:
Hur många färger finns det?
Det kanske låter som vilken fråga som helst, men om ni tänker efter, är ni verkligen så säkra på att de färger ni ser är de enda som finns? Det kanske existerar färger vi aldrig ens kan föreställa oss. Tänk er en cirkel. Vi lever innanför cirkeln och vi känner till de färger vi har, men om vi ser på utsidan av cirkeln kanske det finns helt andra färger där. Alltså, inte nya nyanser av de färger som finns, utan helt nya färger ingen nånsin sett. Intressant, eller hur?