dom dimmiga dagarna
Jag vill ligga i gräset och titta på bilarna som åker förbi.
Jag vill spela tvspel i flera timmar.
Jag undrar hur det känns när vi står där med studentmössan i handen. Hur det känns när allt är över. Om det här bara är en avvänjningsperiod. Snart finns det inte mer. Snart står jag där ensam igen.
Hur kommer det kännas när vi står på studentflaket och skriker? Kommer det vara som jag hoppas, eller kommer det vara som jag tror det kommer bli om det fortsätter såhär?
Det är inte så långt kvar nu. Ett år går fort. Det är förvisso mindre än ett år, mindre än tio månader. Sen är det över, och jag undrar om jag får hålla er i handen innan vi springer ut.
Jag vill spela tvspel i flera timmar.
Jag undrar hur det känns när vi står där med studentmössan i handen. Hur det känns när allt är över. Om det här bara är en avvänjningsperiod. Snart finns det inte mer. Snart står jag där ensam igen.
Hur kommer det kännas när vi står på studentflaket och skriker? Kommer det vara som jag hoppas, eller kommer det vara som jag tror det kommer bli om det fortsätter såhär?
Det är inte så långt kvar nu. Ett år går fort. Det är förvisso mindre än ett år, mindre än tio månader. Sen är det över, och jag undrar om jag får hålla er i handen innan vi springer ut.
Kommentarer
Postat av: Esmeralda
Vad som än händer, kommer jag att stå där och hålla dig i handen. Om du vill hålla mig i handen. Jag vill det i alla fall.
Trackback
