pitseleh

Jag såg precis en av de läskigaste filmer jag sett. Jag såg den förra gången för ett par år sen, men nu såg jag den igen.

Jag har sagt åt mig själv att inte se den. Såna filmer är inte bra för mig. Jag mår allvarligt talat dåligt nu. Det trycker i bröstet på mig och jag vet inte vad som bara finns i mitt huvud och vad som faktiskt är verkligt.

Ahhh..  säg åt mig att inte titta på såna där filmer, lova.

Nu är jag hemma i Linkan igen. Jag kollade lite på ämas bdb och hittade denna bild, tagen förra veckan.
Ser ni hur:
1. lycklig jag ser ut?
2. blek jag faktiskt är?
3. sött fåret är?
4. vithårig lovisa är?

Nu är jag hemma hos Jockis, har vart på släktmiddag eftersom farmor fyllde 70 år, men nu ska jag ut lite med Jocke. Ha en bra kväll! ; )

Nu har jag haft min första lektion på IV och det var inte alls som jag tänkt mig. Vad vi ska lära oss på kursen är att sminka vardags, klassisk och kvällsmakeup. Idag gick lektionen ut på att i teorin lära oss den klassiska sminktekniken vilket var i io steg med fuktighetskräm, foundation, puder, skuggor, eyeliners och allt möjligt. Jag hoppas vi kommer lära oss NÅT annat än om smink! Tills på måndag är läxan att skriva om sminket genom historien. Mitt årtioende var 1940-talet och jag ska ha skrivit ett A4 om ämnet.

Skolan sög förövrigt idag. Religionen var förjävlig då vi diskuterade etiska frågor, jag klarade helt enkelt inte av det. Det vart för mycket för mig.

Jag lyssnar fortfarande på herr Hellström, nu på låten "Minnen av Aprilhimlen".

Det var nån gång i somras då jag var på en middag (+ lite för mycket rödvin), då denna låt spelades och en kille utbrister: "Genialiskt! Killen är ett geni, han använder Bach i sina låtar!". Den killen, Daniel kom att bli min idol och piano-förebild, men det kan vi ta någon annan gång.

Låten "Minnen av Aprilhimlen" är verkligen genialisk. Texten är klockren och musiken är näst intill  ännu mer klockren.


Jag vet inte vad det är för video, men lyssna på låten! : )

Jag drog ner hela Håkan Hellströms diskografi (7 album) häromdagen och nu har jag lyssnar massor. Jag är kär i hans musik och jag kommer hela tiden på musikvideor till låtarna. Senast när jag satt på bussen och lyssnade på "Ramlar" kom jag på en sjukt bra video. Man kanske skulle bli director.

Den här videon till samma låt, gjord av Magnus Rosman är bra, men jag skulle lätt ha gjort den bättre!

Här sitter jag och, känn på ordet, skolkar! Anledningen stavas Naturkunskap B och jag hatar det. Nästa lektion börjar 09.25, dvs om fyrtio minuter. Innan dess ska jag ha hunnit duscha, göra mig iordning och tagit bussen till stan. Lycka till Nisse, lycka till.

Efter skolan idag är det terminens första rep med Glenn & Grabbarna, det ska bli skitkul! Då har jag iallafall något att få dagen att gå lite fortare med.. Dagarna blir så sjukt sega när man måste gå till skolan.

Och hörrni, jag har ju mått bra under sommaren nu, vad tror ni kommer tillbaka tillsammans med skolan om inte allt det jobbiga jag gick igenom i vintras. Skolan är inte bra för min psykiska hälsa, den får mig bara att känna mig värdelös. Och ge mig till nån kommentar om att jag faktiskt inte är värdelös, det är inte det jag vill höra.

Hemma, äntligen.

Jag har världens huvudvärk och är hungrig och seg. Tur då är att man har världens bästa pappa som är iväg och köper mat till mig.

På lördag ska jag marscha på Ljungsbro Marknad, be there or die! På fredag får jag min uniform också, can't wait. Jag ser verkligen fram emot att få se ut som en militär, tro det eller ej! Grön kostym, svarta kostymbyxor, svarta finskor, basker, vit skjorta, svart slips, vita handskar, fyfäään vad snygg jag kommer vara!

Jag gick bakåt i min bdb för att hitta en bild på Malin när hon visar upp uniformen, så ni får se hur jag kommer se ut. Jag hittade även lite andra bilder från just den dagen, vilket var en supermysig dag med Dällzan.

Hallå Hallå.

Nu är jag hemma en liten snabbis, men ska tillbaka till stan om en liten stund. Mitt schema idag blev ganska hektiskt, här får ni en wannabe-bb-lista:
08.10-12.00 skola
12.50-13.15 pianolektion
13.30 hemma lite
14.30 åka tillbaka till stan och träffa Mezzi och Äma
15.30-17.15 nollningsavslutning
17.30-17.50 kontrabaslektion
18.15-20.15 orkesterrep

Stressigt va? När jag kommer hem ska jag plugga lite eftersom jag måste göra klart en engelska-grej tills imorgon. Nej nu måste jag springa, bussen går om fem minuter, vi hörs kanske senare!

Jag är arg. Arg på systemet. Arg på SYV. Arg på Folkungaskolan och alla som går där. Eller, mest är jag irriterad.

Jag får inte läsa Samhällskunskap C.

Det var det jag sett fram mest emot det här året nästan, och nu får jag inte läsa det. Anledningen var att den lektionen ligger på samma tid som våra Filosofi-lektioner. Det var för lite intresse av att läsa det på IV att det inte blev någon kurs och nu får jag inte läsa det på Valbara Kurser heller.

Hon, SYV sa ju att det skulle lösa sig, att jag skulle få läsa den kursen, men icke. Vad får jag läsa istället? Jo, Sceniskt Musikprojekt och det verkar skittråkigt. Vi hade vår första lektion idag, Sp3dmu och Es3a. Lärarna höll kvar oss i musikprofil efter lektionen och hade värsta mobbningssnacket, att vi inte skulle bli mobbade och så. Men vafan, klart att esteterna kommer ta över hela projektet. Alla är så förbannat insnöade. På sin jävla tradition med musikal. Jag vill inte göra någon musikal. Jag vill inte vara nån som bara hänger på för att jag måste. Jag vill vara en del av det hela. Det kommer inte bli så. Jag vill läsa Samhällskunskap C. De som gick musikprofil förra året fick läsa det, men inte jag. Skitsystem.

Jag kom precis på att jag skapat en blogg för ganska länge sedan som bara stått orörd. Jag kanske öppnar den offentligt om jag kommit på något tema att skriva om.

Idag när jag varit ledig har jag umgåtts med Micke. När vi vid åttatiden kom på att mat vore gott började vi laga stuvade makaroner med stekt falukorv, min favoriträtt. För första gången i mitt liv vart det faktiskt bra, can't believe it! Fast mest cred ska nog Micke ha, jag stekte bara falukorven.

Jag vill ligga i gräset och titta på bilarna som åker förbi.
Jag vill spela tvspel i flera timmar.

Jag undrar hur det känns när vi står där med studentmössan i handen. Hur det känns när allt är över. Om det här bara är en avvänjningsperiod. Snart finns det inte mer. Snart står jag där ensam igen.

Hur kommer det kännas när vi står på studentflaket och skriker? Kommer det vara som jag hoppas, eller kommer det vara som jag tror det kommer bli om det fortsätter såhär?

Det är inte så långt kvar nu. Ett år går fort. Det är förvisso mindre än ett år, mindre än tio månader. Sen är det över, och jag undrar om jag får hålla er i handen innan vi springer ut.

Jag är ledig idag och det är hur skönt som helst. Egentligen har jag faktiskt två lektioner på måndagar, IV och Naturkunskap B, men båda var inställda idag. Imorgon står det att jag ska Psykologi B som första lektion, yey! Psykologi är kul och intressant. Jag ska verkligen se till att få bra betyg i de kurser jag gillar.

I nuläget satsar jag på:
- Psykologi B
- Filosofi A
- Religion A
- Samhällskunskap C
- Gehörs & Musiklära A
- Svenska B & C
- IV: Hantverksorientering: Frisör, Mode och klädsömnad

Så som mitt schema ser ut nu är så som jag trodde att schemat såg ut om man sökte samhällsvetenskapliga programmet. Det enda vi kan ta bort är Naturkunskapen och Engelskan (det är inte kul, även fast jag själv valde att läsa Engelska C).

Ni anar inte hur glad jag är att slippa matte, geografi, historia, gympa, språk och alla andra tråkiga ämnen.

Varför uppdaterar inte nån sin blogg? Jag har skittråkigt, vill ha nåt att läsa. Fast det var lite kul att Micke loggade in på msn. Värsta skumma tiden att va online på, jag brukar inte sitta vid datorn efter klockan halv ett nånting. Nu är ju klockan halv tre snart. Egentligen borde jag gå bort till utkiksplatsen och titta på soluppgången, men jag vet inte om jag vågar gå dit själv just nu. Jag har blivit värsta skraj av mig!

Innan har jag inte varit rädd för att gå ensam i skogen när det är mörkt överhuvudtaget, men på sistone har jag blivit en riktig mes. Tönt är vad jag är! Vad finns där ute som kan göra mig illa liksom, och vad skulle jag inte kunna försvara mig mot?

Ikväll vågar jag i vart fall inte mig bort till utkiksplatsen, det får bli en annan kväll då jag förhoppningsvis har sällskap. Jag saknar någon att prata med just nu. Fastän jag förmodligen är för trött för att hålla en konversation vore det sjukt mysigt om någon kunde sitta i soffan mittemot den jag sitter i och prata lite med mig i skenet av Ikea-lampan som hänger över soffbordet. Vi kunde lyssna på Bob Dylan och bara softa. Kanske ta varsin cola, eller ännu hellre en öl. Jag älskar fyllor utan mål. Det skulle jag behöva, en fylla hemma tillsammans med nån vän. Utan att behöva gå ut på krogen och vara ytligt social.

Nu kom jag precis hem från Älin där hon, jag och Mezzi kollat på två filmer. Vi såg först The Others och den var bra, dock väldigt läskig. Jag satt och svettades och hoppade till mest hela tiden. Slutet var dock ganska dåligt, men samtidigt väldigt, väldigt bra. Det var en bra film helt enkelt.

Efter det såg vi Moulin Rouge och den sög getballe. Jag hade inte sett den innan, vilket typ alla andra gjort och jag ångrar faktiskt inte att jag inte sett den innan. Bajs-film. Den var tråkig och intetsägande, jag fick inte ut något av den och somnade flera gånger under den två timmar långa filmen.

När jag cyklade hem lyssnade jag på Winnerbäck eftersom jag är så sjukt avis på Mezzi som fick se honom live igår. Låten jag lyssnade på var En tätort på en slätt och det passade så bra där jag cyklade genom områden han sjunger om i låten. Lasse är bäst helt enkelt och jag älskar att vi vuxit upp i samma stad (dock i olika tidsepoker).

Ni ska dock inte få höra den låten nu, utan en annan låt av herr Winnerbäck som också handlar om Linköping. Den här låten handlar till den största delen om mitt bostadsområde, Berga. Här där han gick i högstadiet, och självklart om Skylten där han gjorde sitt genombrott (samma ställe där jag brukar hänga varje fredag). Mmmhh.. älskar hans musik.

Även fast jag bara irriterar mig på allt hela tiden och Catti är jättejobbig där hon satte sig för att spela piano precis då jag skulle sätta på en låt, nikotinsuget är enormt och jag har förbannat tråkigt så är det ändå en bra dag. För just den här dagen betyder två månader med världens bästa Mikael.

Jag älskar mina nollor. Igår skrev vi upp våra bdb-nick på nollornas vita tshirtar och 5-10 st har addat mig under dagen. De är så jävla underbara och bääääääst! Alla verkar ha uppskattat nollningen och jag har verkligen haft en av de roligaste veckorna nånsin. Tack alla underbara!

Ikväll har jag myst med Älin. Vi såg på en film, Ciderhusreglerna, och tjockade oss med pizza. Tack Älins mamma (Maria). : )

Nu är jag så förbannat trött att jag ska gå och lägga mig, godnatt!

Kvällen igår var en av de roligaste på hur länge som helst. Den började vid skolan där vi körde tävlingar mot två berzan-klasser med våra nollor. Där stannade vi från sju till halv tio och då började vi bege oss mot stan. Jag som var rätt packad råkade trilla med cykeln då jag skulle skjutsa en bunt tidningar i korgen (som vi hittade på vägen nånstans) samtidigt som Anna satt på pakethållaren. Det vart helt enkelt för mycket och jag trillade och mitt knä hoppade ur led.

Kvällen fortsatte och jag tappade bort alla nollor och klasskompisar, men som tur var hittade jag Micke istället. Vi sysselsatte oss med roliga saker som att rulla ner för en kulle i världens fart, ligga och pussas på motorhuven till en polisbil och bara vara helt crazy. Bäst var på motorhuven då två invandrarkillar utbrister: "Det där är respekt!"

Jag måste bara klaga lite: jag är så förbannat trött att jag inte vet vad jag ska göra. Jag tog en cola från kylen och sitter nu i soffan helt utmattad. Min nolleklass är bäst i världen och de vann hyllningssångtävlingen idag, jag (och alla andra faddrar) beter oss som stolta mödrar och började nästan gråta idag inne i aulan. De är verkligen bäst, jag älskar dem, sötbarn.

Draget (tävling) gick sådär och Sp0d2 kom trea totalt. Det är förvisso rätt bra och vi slog esteterna! Bäst var att de slog esteterna i sångtävlingen. Det är alltid esteter som vinner, jämt, alltid, men nu var det en fucking musikprofil-etta som vann. BÄST är dom! Mmh! Ikväll ska de få sockerkaka som belöning för att de varit den bästa nolleklass som funnits.

Yeye, enough med beröm, ska klaga lite till:
Jag har verkligen inga pengar. Mina sista 140 kr gick till en skjorta (som jag var tvungen att köpa till orkestern) och öl. På mitt konto står det -92 kr i övertrassering och det här känns inte så bra. Men men, vad finns att göra åt saken? Ingenting. Jag får helt enkelt klara mig utan pengar, buhu..

Nu är klockan fan halv elva, jag måste seriöst sova.

Det var skojjigt att straffa nollorna idag. De hade inte klätt ut sig så de fick allt käka upp en sked smör, moahahaha!

Imorgon ska de framföra en hyllningslåt till oss på scenen i aulan, can't wait! Alla nollor måste ställa upp och de som vinner utses till ettor. Rester får vara nollor tills efter klasskampen (som är på luciadagen 13 december).

Jag avslöjades igår och alla mina nollevänner blev sura. Jag är nuförtiden känd som "förrädaren". Alla pekar på mig och säger att jag är en förrädare och svikare. Men jag älskar ju min lilla nolleklass. Det har varit underbart att få hänga med dem i två dagar och jag skulle lätt kunna börja i den klassen. De kommer bli världens bästa klass, det känner jag på mig.

Well well, nu är jag tillbaka i gamla vanliga klassen som nu heter SP3D. Min lilla grupp favvisar (dvs min egen klass i klassen) heter SP3Dmu. Det är skönt att vara tillbaka, samtidigt som jag vet att allvaret börjar nu. Imorgon har vi filosofi för första gången och jag har riktigt längtat tills vi får börja läsa det. Det är så intressant att diskutera filosofi, men ingen vill göra det med mig (förutom Åsa, som är världens bästa att diskutera med, det går att diskutera allt med henne).

Nu orkar jag inte sitta vid datorn nåt mer, är värsta seg.

Nu kom jag precis hem från stan. Jag har varit i skolan hela dagen och hängde sedan på Five Tastes med några brudar från "min klass" och deras vän Björn (?). Nu tänkte jag byta om lite snabbt och käka innan jag drar mig in mot stan igen. Det är party på Stångebrofältet och sånt kan man ju inte missa i nollningstider.

Jag kan knappt vänta tills jag får se nollornas reaktion när jag berättar att jag bara är nolla på låtsas. De kommer bli förvånade!

Jag var hos Micke igår och dum som jag var lät jag mig övertalas att sova kvar där, vilket innebar att jag fick hetsa hem för att hitta lite indiankläder. Jag insåg i samma sekund som jag tittade in i garderoben att jag faktiskt inte äger ett enda brunt eller beiget plagg. Vad jag tog på mig istället var ett grå-blått linne (ni vet det där jag hade på nittiotalsfesten), min egensydda kjol och ett par leggings. Självklart har jag ett rött streck målat på varje kind, flätor i håret och indian-pannbandet på huvudet.

Ikväll är det nollningsfest som gäller för hela slanten och jag vet inte riktigt när jag ska överraska mina nya klasskompisar genom att säga att jag bara är en fejk-nolla. De kommer säkert bli ledsna för jag har blivit kompis med en hel del folk från den klassen. Men men, på såhär sätt får jag ju iallafall en bättre kontakt med de nya ettorna.

Egentligen har jag inte tid att sitta vid datorn, men jag måste bara lägga upp en bild på hur jag ser ut. Det är lite synd att jag missade första engelskalektionen på valbara kurser också, attans.

Nu sitter jag och plattar håret efter att precis ha kommit hem från utebion. Jag var där med Micke och Adam och det var mys. Filmen vi såg var "Ett öga rött" och jag gillade den, väl värd att se!

Imorgon börjar jag i min nya klass och jag är lite nervös. Men det ska nog gå bra. : )

Den här bruden och hennes problem made my day.

Igår var jag på Nykvarn tillsammans med Micke och min lillebror. Jag köpte 3.5or och vi softade lite. En tråkig sak med kvällen var att vi missade bussen hem så vi fick gå. Inte så smart när jag lovat att ta hand om Jacke, men men, han kom ju iallafall hem, dock en timme senare än vad som var sagt.

Jag fick precis ett sms av Lovisa (inte min syrra utan Lovisa min kompis):
"Stötte jag mycket på din brorsa? Visst gjorde jag inte det?"

Stackars lilla Jacke va, blev påhoppad av en aspackad Lovisa. Hoppas inte att han tog illa upp! : D

Idag vaknade jag vid halv ett och började morgonen med att kolla på min telefon vad klockan var. Då såg jag att jag fått ett sms tidigare under morgonen av Glenn där det stod "Vi ses vid filbyter kl 13". Ingen chans att jag skulle hinna så jag fick åka bil med Glenn till stan vilket var tur. Vi käkade tillsammans med bandet på Ming Palace och det var supermysigt. Ia och Johanna ska ju flytta till Skara om en vecka och det är lite sorgligt, man är ju van vid att flumma med dem varje torsdag. Glenn hade dock hittat 2(!) nya trummisar, en klarinettist och en saxofonist. Vi kommer dessvärre inte ha någon sångare eftersom Filippa inte ska fortsätta. Det är bara jag, Malin och Kimy kvar från förra året (och Glenn såklart), men vi får peppa järnet!

Ikväll ska jag på födelsedagsmiddag hemma hos Lovisa eftersom hon fyller 18 år idag, grattis!

Jag fick precis höra av Timpa att Mackan snaggat sig, skandal!

Mackan snaggar sig inte. Det finns liksom inte att han snaggar sig. Och nu kommer vi inte kunna ha nån indianhövding. Vad tänkte han egentligen, kunde han inte ha snaggat sig efter nollningen? Fast jag kan fortfarande inte tro att det är sant, Timmy sitter nog bara och ljuger (även fast han försökt övertala mig ungefär 30 gånger nu att det är sant).

Nu efter övertalningsförsök av både Timpa, Matte och Stoffe har jag fått tag i en bild på hur han ser ut. Fyyy ..

Det är sant, han har snaggat sig.

före:


efter:

Nån gång för mycket mycket länge sedan stod jag som vanligt och rev i realåda i skivaffären på IKANO-huset. De hade ett erbjudande om att man fick fem random skivor för 50 kr. Jag nappade på erbjudandet och tog den högen med skivor som hade roligast framsida. Skivan med den roliga framsidan visade sig vara med Florence Valentin och jag nötte skivan som ett as även fast det bara var 5 låtar på den. 2007 kom bandet till Hultsfredsfestivalen efter att ha släppt en ny skiva. Spelningen var asbra och ikväll ska jag få se dem igen, de kommer till Nykvarnsfestivalen och spelar vid 23 kanske.

Bara för att de är så bra ska ni nu få höra min favoritlåt med dem, Jag glömde bort att vara rebell. Den här inspelningen är från 2003 och det var väl då nångång jag köpte deras skiva (eller om det är en EP, jag kan inte skillnaden, haha!).

Om en halvtimme ska jag göra min första marsch med orkestern, jag är lite nervös eftersom vi ska marscha genom stan, men det ska nog gå bra. Micke ligger i min säng och låtsas sova, jag känner mig lite taskig som kör upp honom så tidigt men han får väl skylla sig själv. Idag fyller förövrigt Malin 18 år, grattis grattis!

Ikväll blir det Nykvarnsfestivalen eftersom jag köpt biljett. Om man köper förköp kostar det bara 40 spänn per dag istället för 60 som det kostar i dörren.

Nu måste jag skynda mig ner till musikskolan, men vi hörs!

Jag tittade nyss på Oprah's show på trean och det handlade idag om organdonation. Personerna som var inbjudna menade att det var guds gåva att skänka sina organ. Att det var guds mening att deras son skulle skänka sina organ.

För mig har organdonation alltid varit något självklart. Min morfar lyckades överleva ett antal år pågrund av att han fick ett hjärta transplanterat av någon som anmält sig till donationsregistret. När man ändå dör tycker jag att man kan ge liv åt någon annan genom att låta donera sina organ. Själv har jag anmält mig till donationsregistret för flera år sedan och har skrivit under ett papper tillsammans med min mamma där vi meddelat att våra organ får användas till donation men inte till forskning.

Även fast många donerar sina organ betyder det inte att de alltid kan användas. Alla organ passar inte till alla människor och pågrund av det kan man få vänta flera år på att rätt organ ska dyka upp. När det väl händer är det bråttom, ett hjärta lever inte så länge utanför kroppen liksom. Min morfar fick flygas med helikopter till sjukhuset där hjärtat fanns och opereras med en gång.

När jag dör ska jag absolut låta donera mina organ. Det finns inget annat alternativ och jag är tacksam den person min morfar fick sitt hjärta av. Om det inte vore för den personen skulle jag förlorat min morfar tio år tidigare. Helst skulle jag vilja ha kvar min morfar nu också, för vi passade verkligen ihop han och jag. Vi behövde inte alltid prata, utan kunde sitta tysta i ett rum och kände ändå vår connection. Jag tillbringade varje sommar när jag var liten tillsammans med honom och mormor på landet och det var de bästa somrarna jag upplevt. Men jag är glad att han var kvar i livet så pass längre än vad han skulle varit om det inte var för personen som donerade sitt hjärta.

Inte för det har med donation att göra, men morfar var den första person jag förlorat och jag har fortfarande svårt att förstå det. Jag har inte kunnat vara ledsen för jag har inte förstått att han är borta. Jag börjar inse det nu och jag saknar honom verkligen.

Jaja, anmäl er till donationsregistret här. Och glöm inte att berätta för era familjer och vänner att ni vill donera era organ, annars glöms det ofta bort. Kom ihåg att inte fylla i det översta alternativet eftersom "för medicinskt ändamål" inte är så vackert som det verkar. I verkligheten innebär det att läkarstudenter får använda din kropp för att öva på. Kropparna förvaras i en stor behållare i stål och dras upp och läggs på en brits då läkarstudenterna ska öva lite. Efter lektionen trycker man ner kropparna i behållarna igen. Jag vet att det fungerar så eftersom min mor själv upplevde det när hon läste till läkare. Hon sa att det var en av de värsta syner hon sett och att kropparna inte ens såg ut som människor längre, äckligt!

Jag läste idag en väldigt intressant artikel i LO's fackförbundstidning "Alla", där det i det aktuella numret handlade om tvätterier.

Med ett tvätteri menar jag ett ställe där man tvättar kläder, lakan och andra textiler åt sjukhus och hotell. Tvätteriet äger textilerna och "hyr ut" dem till sjukhusen och hotellen. Du visste kanske inte att den rock din läkare hade på sig när du var på vårdcentralen sist, skickas till Västervik för att där tvättas och sedan transporteras tillbaka till Linköping.

På ett tvätteri är det väldigt hög ljudnivå och de anställda tvingas till arbetsställningar som leder till att skador uppstår och många blir så pass skadade i axlar och armar att de inte kan jobba mer än till femtioårsåldern. Varför har vi då ett sådant system där människor tvingas skada sig på arbetet och kanske dra på sig en hörselskada och ändå inte vågar säga ifrån? På så pass stora arbetsplatser finns det alltid en hop människor som gärna skulle ta ditt jobb om det inte passar dig. Och klagar du på de 16000 kr du får i månaden, passar jobbet helt enkelt inte för dig. På en arbetsplats för massproduktion finns ingen plats för sjukdomar, har du ingen värre sjukdom än feber är det inte värt att stanna hemma. Lite värk i axlar eller kanske en halsfluss klarar man lätt att arbeta med. Demokratin på ett tvätteri stannar i chefens arbetsrum, vill arbetarna diskutera hur arbetsplatsen fungerar, är det chefen man pratar med med risk för att bli sparkad.

Många av de tvätterier som finns i Sverige använder sig av underleverantörer i form av fängelsetvätterier. De interner som avtjänar sitt straff på exempelvis fängelset Hall, arbetar i tvätten för att inte kopplas bort helt från arbetslivet. Som lön får de tio kronor i timmen. Detta tycker jag är helt sjukt. Om man arbetar ska man fan inte arbeta för slavlön. Antingen får fängelserna bestämma sig för att inte ge någon lön överhuvudtaget, eller ge internerna ordentliga arbetsvillkor där de erbjuds en normal lön. Det är faktiskt ett arbete de gör för samhället och de företag drivna av Landstinget ska inte kunna tjäna på sin verksamhet genom att använda näst intill gratis arbetskraft!

Tvätterier i Lettland har försökt sig på att konkurrera ut de svenska textiltvätterierna genom att erbjuda tvätten billigare än vad som tidigare kunnat vara möjligt. Den markanta skillnaden i pris för att tvätta märks tydligt på arbetarnas löner. En kvinna i Lettland tjänar ungefär 300 euro per månad, och det är knappt att man klarar sig på det. Om vi ponerar att en euro är värd nio kronor betyder det att kvinnan i så fall tjänar 2700 kr i månaden. Jag läste att de arbetar 41 timmar i veckan och det innebär en timlön på cirka 16.50 kr. Då kommer vi ner till i princip samma lön som internerna på Halls anstalt. Varför är det ingen som gör uppror mot dessa idiotupphandlingar gällande de arbetandes löner? Varför strejkar inte folk? Man kan ju knappast vara nöjd med en timlön på 16.50 kr!

Om alla på hela arbetsplatsen bestämde sig för att strejka mot de inhumana lönerna skulle cheferna tvingas höja dem med följd av att tvätten skulle kosta en aning mer att tvätta. I nuläget får sjukhus i Lettland ta över gamla kläder som tidigare använts på svenska sjukhus. Inte nog med att de är begagnade, de är säkerligen inte tvättade enligt EU's krav heller. För att hålla nere kostnaderna så mycket som möjligt skippar man vissa viktiga medel när man tvättar och i vissa fall dör inte alla bakterier. Detta skapar problem när kirurgerna ska in i människokroppen för att operera. Ett öppet sår är extremt känsligt för bakterier och har inte kirurgens kläder tvättats ordentligt är det mycket troligt att bakterier följer med ner i såret och på så vill skapas sjukdomar vi aldrig kommer lista ut var de kommer från.

Nu är klockan snart två på natten och jag måste allvarligt talat sova. Om någon känner sig manad att fortsätta diskussionen är jag mer än villig att diskutera. Detta är ett ämne jag känner är viktigt och därför har jag såklart något att säga till om. Man märkte dock tydligt av tidningsartikeln att de inte var objektiva, men det hade jag inte förväntat mig heller eftersom jag hittade texten i en tidning från ett fackförbund. I och med att internet här hemma hos mig dött för ett tag sen blir nog inte det här inlägget postat förrän imorgon bitti (som vanligt då, jag kommer alltid på saker att skriva om vid fel tillfällen). Det kom till liv igen och jag kan posta inlägget, wohoo! Observera att jag är mycket trött och säkerligen har en himla massa stavfel och meningsuppbyggnadsfel osv..

Jag tänkte avsluta med en låt av Nationalteatern som handlar om uppror på ett visst tvätteri i Arlöv.

Nu har jag varit på orkesterläger sedan i måndags. Det var inte så kul, folket var tråkiga och låtarna var svåra.

Under lägertiden har jag insett att:

• det är okej med strumpor i sandalerna om man spelar i orkester.
• man blir faktiskt tjock om man käkar sex gånger om dagen.
• nördar är trevliga mot alla.
• bastrummor väger way too much.
• jag är svag och borde börja träna.
• mina fördomar om katedralare stämmer bra.
• jag ska börja uppskatta min dusch hemma med bra stråle.

Nu sitter jag och käkar smarties som jag fick av min far eftersom han varit i London och tax free-shoppat på vägen hem. Imorgon är det Nykvarnsfestivalen och jag antar att jag ska dit en sväng. Först ska jag dock träffa Micke som jag inte träffat sedan i söndags, värsta länge sen.

Jag älskar förresten att logga in på msn efter att ha varit inaktiv vid datorn i fyra dagar och sju av mina vänner skriver till mig direkt. Då känner man sig omtyckt, tack bäbisar. <3

Igår var jag hemma hos Dällzan tillsammans med henne, Äma, Micke, Hanna och Linnea och sjöng Singstar. Efter att ha sjungit rätt mycket tröttnade vi och satte istället på en film. Den var ganska bra och var nån slags musikal. Jag kommer inte ihåg vad den hette, men Johnny Depp var med. Det var även med en hel hop skådisar från Harry Potter såsom Snape, Bellatrix och Slingersvans.

Idag har det varit en såndär seg dag. Det var regnigt, men jag och Mickzz tog oss ner till Berga C och sedan gick vi på lite upptäcktsfärd här i området. Det var mysigt, även fast det regnade. Vi hittade till fårhagen bakom föredetta Berga Skola och hälsade lite på fåren. De var supersöta och inte alls skygga. Vi bjöd dem på euroshopper-choklad och haribo-nappar och det gillades.


Imorgon åker jag med Kustpilen ner till Rimforsa och Liljeholmens Folkhögskola. Där ska jag stanna tills torsdag på orkesterläger och jag är a bit nervous so to speak. Men jag har intalat mig själv att det ska gå bra (fast jag ändå känner på mig att det kommer gå åt helvete). Jaja, jag har laddat upp med godis inför tågresan så den fixar jag nog iallafall. : )

Nu sitter jag hemma hos min pappa. Jag ska snart sticka iväg igen (till Dällz), men tänkte uppdatera bloggen först. Jag mår bra och har inte dött, även fast det kanske verkar så. Igår var det party på krogen och det var trevligt, träffade lite roliga folk osv. Nu känner jag mig stressad så det blir inte ett roligare inlägg än såhär. Vi hörs kanske imorgon!

För att ha lite koll på tiden tänkte jag kolla när bussen till Dälly går. Jag sökte på deras hemsida att jag skulle från min hemadress till hennes adress (deras nya smarta grej om man inte vet vad hållplatserna heter). Det fula är bara att de rekomenderade mig att ta bussen från Vårgård, vilket ligger i Hackefors och tar 26 minuter att gå till härifrån (enligt deras tabell). Eller, jag tror att Vårgård ligger i Hackefors, nån som vet? Jag får nog kolla upp det där på nån karta, för det vore ju faktiskt skönt med en promenad. Fast, å andra sidan får jag nog rätt mycket promenad när vi går omkring i Skänninge.

Idag ska jag till Skänninge Marken med Dälly och försöka glömma saker och ting. Om jag sväljer stoltheten och ber om förlåtelse blir det säkert bra igen. Jag vägrar dock göra det, efter vad jag fått stå ut med. Den som ska be om ursäkt är hon, men det har hon ganska svårt med. Senast samma grej hände var när jag skulle börja sjuan och då tog det tre månader, utan att ha hört ett ord från henne, för mig att be HENNE om förlåtelse för något hon hade gjort.

Jaja, jag ska inte skriva massa skit i den här bloggen, den ska få vara clean. All behöver inte få veta allt om mitt liv och jag gillar inte att dela med mig om det heller. Jag har ju min dagbok för sådana ärenden. Fast ibland kan det vara bra att ha nån att prata med. Särskilt tack till Jocke för igår, du får mig alltid att må bättre.

Jag älskar btw att ha en liten kissemisse tassandes omkring här vid mina fötter. Vi fick ju adoptera grannarnas katt när de flyttade till Skåne förra veckan and I just love it! Jag har ju vart med sen Bitta var en liten kattunge och sett henne växa och så. Det är en sån katt man inte kan gå förbi utan att kela lite med.

Är det någon som minns denna lilla filur? Jag hade glömt bort honom helt och hållet, men Micke påminde mig igår. Eftersom han vägrade sjunga signaturmelodin "Jag kan inte sjunga", så fick jag vänta tills idag då han la in sin soundtrack-skiva i datorn och skickade låten till mig. Jag kommer verkligen inte ihåg vad filmen handlar om, men Micke hade den hemma så vi ska kolla på den nån dag, haha!

Igår satte jag och Micke på Djungelboken och fasen vad rolig den är! Det måste ha varit flera år sedan jag såg den, vilket är lite synd eftersom det är ett riktigt mästerverk skapat av Disney. En av mina favoritscener i filmen är den med Överste Hathi och gryningspatrullen. Bara för att det är så roligt ska ni nu få se den här i min blogg:

Jag hittade en gammal bild på Älins bilddagbok på mig när jag hade tandställning. Det är nästan så jag glömt bort hur jag såg ut med det!

På bilden är även Cassi (som jag förövrigt träffade på tåget till Vikingstad i fredags).

Jag har firat mitt efternamn den 2/1. När har du efternamnsdag?

Man kan alltså kolla upp när man har efternamnsdag, häftigt eller hur!?

Söndag, nääääjs (som Borat säger).

Idag ska jag nog leka lite med Micke och så ska jag öva kontrabas. Om en vecka ska jag på orkesterläger och jag ska kunna tre marscher utantill då. Jag ska väl helst ha spelat igenom alla låtar också, hjälp! Jag har aldrig spelat i orkester förut, läskigt som tusan.

Jag fick hem ett brev med schema över lägret och det innebär repetition minst tre gånger om dagen. Mina öron och för den delen fingrar kommer vara helt döda efter veckans slut. Tur att det bara håller på i fyra dagar, för på helgen sen är det Nykvarnsfestivalen som gäller!

Tidigare idag tog jag med mig min lillasyster Lollo på en cykeltur till Nya Munken. Hon ska börja på den skolan om cirkus två veckor, och eftersom det var stället jag var inspärrad på under mina tre högstadieår visade jag henne glatt vägen till helvetet. Vi kikade in på skolgården och jag fick flashbacks varannan sekund. Carro och jag på bänken efter maten, väntandet på att hemkunskapen skulle börja, hur man satt i fönstrena och kommenterade folk på skolgården. Hemska skola, ytliga människor, konservativa trångsynta lärare, skryt och åter skryt. Jag avskydde den där skolan och allt vad skola innebar under tiden jag gick där. Nu på gymnasiet går jag på en betydligt bättre skola tillsammans med folk som faktiskt har lite vett i skallen.

Om två veckor börjar även jag skolan, mitt tredje och sista år. Jag hoppas att det ska bli ett roligt år (precis som jag hoppas varenda år, men som aldrig blir det) då jag lär mig massor och skrattar varje dag. Det behövs. Om ett år har jag tagit studenten, det är faktiskt ganska skrämmande.

Jag är ganska spontan, that's a fact. Nu skapade jag precis min fjärde blogg inom loppet av ett och ett halvt år. Det känns.. bra!

Namnet (Pitseleh) kommer från en av världens bästa låtar med Elliott "gud" Smith. Själva ordet är judiskt (tror jag!) och betyder ungefär "little one", "dear you" eller liknande. Det var iallafall vad jag fick fram av att googla lite.