pitseleh

Idag ska jag till Skänninge Marken med Dälly och försöka glömma saker och ting. Om jag sväljer stoltheten och ber om förlåtelse blir det säkert bra igen. Jag vägrar dock göra det, efter vad jag fått stå ut med. Den som ska be om ursäkt är hon, men det har hon ganska svårt med. Senast samma grej hände var när jag skulle börja sjuan och då tog det tre månader, utan att ha hört ett ord från henne, för mig att be HENNE om förlåtelse för något hon hade gjort.

Jaja, jag ska inte skriva massa skit i den här bloggen, den ska få vara clean. All behöver inte få veta allt om mitt liv och jag gillar inte att dela med mig om det heller. Jag har ju min dagbok för sådana ärenden. Fast ibland kan det vara bra att ha nån att prata med. Särskilt tack till Jocke för igår, du får mig alltid att må bättre.

Jag älskar btw att ha en liten kissemisse tassandes omkring här vid mina fötter. Vi fick ju adoptera grannarnas katt när de flyttade till Skåne förra veckan and I just love it! Jag har ju vart med sen Bitta var en liten kattunge och sett henne växa och så. Det är en sån katt man inte kan gå förbi utan att kela lite med.