pitseleh

Åh herre min gud vad jag är trött.

Jag fick en kick för ca en timme sen då jag insåg hur sugen jag var på att få worka out lite. Jag tog vara på kicken och skrev ut ett "träna-hemma-program". Träningskläderna åkte på och helt plötsligt stod jag på vardagsrumsgolvet och gjorde tigergång och plankan.

Mitt under mina repetitioner av tigergång började mina lårmuskler krampa som in i helvete, så mycekt att jag var tvungen att avbryta övningen. Jag la dock inte av för det, utan körde lite dips mot stolskanten. När jag var färdig med den övningen återgick jag till tigergången (efter lite stretchning av låren) och då gick det bra, inga kramper!

Jag har inte tränat på två år. I mars 2007 bestämde jag mig ledsamt nog att lägga av med basketen pågrund av en knäskada. Det var med tårar i ögonen jag berättade det för min coach Johanna, och jag har aldrig riktigt släppt det. Träning för mig är lika med basket. Och när mitt knä fuckar och inte låter mig hålla på med min absoluta favoritsysselsättning har jag inte nån lust med träning alls.

Nu, två år senare har jag deppat klart, tror jag. Min hjärna är redo att väcka musklerna vid liv, och musklerna väntar bara på att få bli tränade.

Även fast det var SJUKT jobbigt att ta sig igenom de där elva övningarna är jag glad att jag gjorde det. Jag kommer ha träningsvärk i en vecka, och att göra dessa övningar gör mig faktiskt ledsen. Detta pågrund av att de inte ska utföras i vardagsrummet. De ska utföras i Vasahallen tillsammans med Olgis, Åsa, Lina, Hanna, Maja och alla andra i gamla gänget, detta med arga kommentarer av Johanna, som påpekar att vi är dåliga och måste ut och springa i Ryd.

Men, jag ska fixa det. Jag ska fan det.