pitseleh

Jag hatar det.
Varenda gång jag inser hur jävla misslyckad jag är gör det så jävla ont. Det var länge sedan nu, jag har varit så upptagen med att vara lycklig så jag har inte ens tänkt på det. Men varje gång något eller någon påminner mig mår jag så jävla dåligt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Igår hände det, idag hände det. Nu kommer det ligga där och påminna mig rätt ofta känns det som.

Jag hatar att se folk ge upp, ge upp på samma sätt som jag gjort. Jag hatar att se folk göra samma misstag som jag, särskilt de jag älskar. Det är inte så jävla svårt egentligen. Men för mig känns det bara så meningslöst just nu.

Man behöver inte alltid vara på topp. Det vet jag, men det är svårt att inte vilja vara där ändå. Jag kommer alltid hata mig själv för att jag gav upp och lät detta ske. Aldrig att jag ska låta nån annan begå samma misstag. Det är så onödigt. Så sjukt jävla onödigt.

..and when they cleaned the streets I'll be the only shit that's left behind.

Och till alla er som stör er på att jag fullkomligt skryter om hur bra jag mår ibland. Låt mig göra det. Snälla. Det är inte ofta, så låt mig njuta de få stunder livet känns värt att leva och då jag känner mig värdefull och lycklig. Snälla.