minnesluckor
Seröst, vad hände igår? Det enda jag har att säga är va?
På nåt vänster fick jag i mig en halv sjuttis vodka (hade inte tänkt dricka så mycket) och blev rätt så jävla packad. Imorse vaknade jag av att jag frös och upptäckte att min altandörr stod på vid gavel. WTF?
Jag tittade på mobilen och hade tre nya sms och två missade samtal. Jag tittade även på stegräknaren och såg att jag inte gått några steg efter midnatt. Alltså slocknade jag hemma i min säng före tolv (jag har ett svagt minne av att pappa och de satt och snackade i soffan när jag vinglade bort till mitt rum). Jag vet inte vart min cykel är (ser den inte utanför fönstret), jag gick hem med världens bästa Äma som stöd (och emli och maria?). Min mobils skärm är dessutom sprucken. Mina lösögonfransar ligger i badrumsskåpet utan att jag har en aning om när var och hur jag tog av mig dem.
Micke kommer snart hit (min micke dvs, inte finspång-micke) och jag är fortfarande full. Jag brukar inte vara full på morgonen. Jag har misstagit mig själv för att vara det några gånger, men den här gången är jag verkligen det. Jag kan knappt stå rakt, vinglar fan fram. Det är lite småklurigt att fokusera blicken, men det går ju iallafall. FYYY!!!!
Jaja, jag knyter ihop säcken genom att säga: tack Äma. Du är verkligen världens bästa ibland. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Och tack Mike för en trevlig kväll fram tills det vart för mycket. Och mezzi, hoppas du mår bättre, du missade ingenting (om du inte ville se mig i sjukt packat tillstånd).
Kvällens citat:
Jag: Man är inte på topp förrän man är här uppe (sträcker upp handen och visar).
Mike: Man är inte på topp förrän man flyger.
På nåt vänster fick jag i mig en halv sjuttis vodka (hade inte tänkt dricka så mycket) och blev rätt så jävla packad. Imorse vaknade jag av att jag frös och upptäckte att min altandörr stod på vid gavel. WTF?
Jag tittade på mobilen och hade tre nya sms och två missade samtal. Jag tittade även på stegräknaren och såg att jag inte gått några steg efter midnatt. Alltså slocknade jag hemma i min säng före tolv (jag har ett svagt minne av att pappa och de satt och snackade i soffan när jag vinglade bort till mitt rum). Jag vet inte vart min cykel är (ser den inte utanför fönstret), jag gick hem med världens bästa Äma som stöd (och emli och maria?). Min mobils skärm är dessutom sprucken. Mina lösögonfransar ligger i badrumsskåpet utan att jag har en aning om när var och hur jag tog av mig dem.
Micke kommer snart hit (min micke dvs, inte finspång-micke) och jag är fortfarande full. Jag brukar inte vara full på morgonen. Jag har misstagit mig själv för att vara det några gånger, men den här gången är jag verkligen det. Jag kan knappt stå rakt, vinglar fan fram. Det är lite småklurigt att fokusera blicken, men det går ju iallafall. FYYY!!!!
Jaja, jag knyter ihop säcken genom att säga: tack Äma. Du är verkligen världens bästa ibland. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Och tack Mike för en trevlig kväll fram tills det vart för mycket. Och mezzi, hoppas du mår bättre, du missade ingenting (om du inte ville se mig i sjukt packat tillstånd).
Kvällens citat:
Jag: Man är inte på topp förrän man är här uppe (sträcker upp handen och visar).
Mike: Man är inte på topp förrän man flyger.
Kommentarer
Postat av: Esmeralda
Jag mår bättre. Tack, Niss.
Trackback
